Alavattnet

Dragonen Per Halling uppgivits ha bosatt sig i Alavattnet 1753. Enligt gamla farmor hos
Alvebos ska den förste nybyggaren Halling med hustru och barn kommit vandrande över
Bredgårdsbodarna, där de lämnat sin medförda ko. De skulle hämta henne när de funnit en
lämplig boplats. En sådan fann de vid norra stranden av sjön Alavattnet, där de tog sitt
första läger under en yvig gran ute på udden strax nedanför den plats, där Alvebos gård
nu ligger. Sedan de uppfört en primitiv bostad där, begav sig Halling iväg för att hämta kon.
Han fann huden ”spilad” på väggen. Kon hade gått ner sig i en källa och drunknat. Detta
var en svår förlust. Hur Halling lyckades skaffa sig en annan ko förmäler inte historien. Han
började bryta mark och bygga gård på denna sidan viken. Ungefär samtidigt kom dagonen
Sundström och hans hustru och tog upp ett nybygge på andra sidan viken, där nu Jöns
Olssons gård ligger. Så långt traditionen.

Dragonerna n:r 93 Per Johansson Halling och n:r 116 Erik Olofsson-Sundström tillhörde
majorens kompani av Jämtlands dragonregemente och enligt 1748 års rulla hade Halling
antagits till dragon den 14 mars 1748 efter Jöns Mårtensson Hallskog och Sundström den 3
juni 1747.

De båda dragonerna ansökte om rätt att anlägga nybygge på Alavattnets kronoavradsland
och enligt Hammerdals Häradsrätt resolution den 23 april 1760 förrättade länsmannen
Martin Collin jämte nämndemännen Anders Mårtensson i Öhn och Anders Hansson i Grenås
den 17 juni samma år syn på det av nybyggarna utvisade området. Platsen för nybygget
på Elgsnäset vid Elgsgårdsvattnet befanns ha lämplig åkerjord av rödaktig sandmylla
blandad med lerjord. Nybygget beräknas kunna med tiden upparbetas till ett hemman på 1
½ tunnland. Dock kan det hela ej uppodlas utan svårt arbete.

Syneprotokollet upptager en uppräkning av möjligheterna till slåtter, som i korthet här
angivas. Hårdvallshö beräknas till 2 ½ lass och hästfoder på södra sida av Storflon 2 lass.
Av starrfoder bör man kunna erhålla 6 lass vid Långmarksbäckens båda sidor och vid
Långmarksmyren, 10 lass på östra sidan av Lillallvattnet och 2 lass på västra sidan samt på
Risnäset 5 lass. Tjärnmyren kan uppodlas till 5 golvslåtter = 5 lass. Vidare beräknas
Bäckmyren söder om Herbergsholmen och Flarken ge 10 lass, södra sidan av Nymyrshöjden
7 lass, Brattbergsmyren 20 lass, Alavattennäset 2 lass, östra Kalvmyren 2 lass, västra
Tjälmyren 5 och Tvärmyren 4 lass. Stormyren ger 40 lass starrfoder, som delvis bärgats av
Per Zakrisson i Ringvattnet, fastän det ligger på avradslandet och ej tillhör honom.
Alavattnets avradsland och skatteskog innehas mot en årlig avgift av 1 daler silvermynt av
hemmanen Strand, Espnäs och Alanäset. Syneprotokollet omnämner, att på östra sidan om
Storvattnet finns såväl granskog till hustimmer och gärdsel som nödig näver, lövskog och
gott mulbete. På sommaren och en tid på hösten finns kvarnställe i Elgsvattenån. I
Elgsgårdsvattnet, Storallvattnet och västra Jerilvattnet kunna nybyggarna fiska till
husbehov. Tallskog till taktäckning m m kan fås på Alavattnet. Nybygget är beläget 2½ mil
nordväst Ströms kyrka. Synemännen föreslogo, att nybyggarna förunnades 30 frihetsår till
hemmanens upparbetande. Den 18 november 1760 meddelades Häradsrätten bevis om att
synen offentligen upplästs och vidkänts av synemännen.

Den 29 mars 1762 besvära sig Erik Göransson och Jöns Persson i Espnäs, Sven Persson och
Olof Olofsson d ä och d y i Strand, Mats Isaksson i Bredgård och Mikael Hindriksson i
Alanäset hos Häradsrätten över att vice länsmannen Martin Collin med tvenne mämndemän
utsynt Alavattenskogen till nybygge åt Per Halling och Erik Sundström. De klagande hade ej
beretts tillfälle att närvara vid förrättningen. Synemännen hade underlåtit att kalla dem till
stället för synen och i tysthet farit dem förbi. Vid denna tidpunkten hade nämligen legat
hemma och förgäves väntat på kallelse. De ansågo sig nödsakade att söka ändring i den
resolution, som nybyggarna erhållet. Helt nyligen hade de erhållet underrättelse därom.
Genom landshövdingeämbetes resolution den 5 mars 1762 hade de erhållit denna
skogstrakt till sina hemman mot en årlig avgift av 1 daler silvermynt. Denna skogstrakt med
sina fiskevatten hade för åborna varit till största nytta. Om dessa nyttigheter berövades
dem, kunde de omöjligt vara besuttna på sina svaga hemman, åtminstone ej utan största
skada och fördärv. För övrigt hade synemännen ej besatt skog och slåtter untan endast
antecknat efter nybyggarnas egna uppgifter.

Länsmannen och nämndemännen förklarade att de kungjort dagen för syningen i Ströms
sockenstuga och att Strand byamän, som hade hand om skogsbreven och resolutionen,
borde varit tillstädes. Själva hade de efter en förrättning på Öhn farit sjövägen direkt till
Espnäs. En av bönderna där hade följt med på synen. På rättens tillfrågan förklarade
nämndemännen, att de väl varit på stället, där nybygget skulle anläggas, men att de ej så
noga besett lägenheterna. Collin hade antecknat slåtter och fiskelägenheter i god tro,
sedan nybyggarna försäkrat att de inte gjorde något intrång i hemmansåbornas
rättigheter. De klagande bönderna hemställde, att synen måtte förklaras olaglig och att
länsmannen borde förtjäna tilltal för det sätt, på vilket han skött förrättningen. I synnerhet
som de tillfogats skada och olägenhet därav. Dessutom anhålla de, att ny syn förrättas
nästa sommar och nybyggarna vid vite förbjudas ha några redskap i fiskevattnen
Alavattnet, Elgsgårdsvattnet och Jerilvattnet.

Häradsrätten resolverade, att synen ej varit laglig, att ny syn må hållas nästa sommar och
att nybyggarna förlägges 5 daler silvermynts vite utom laga böter, om de bevisligen göra
någon skada eller intrång i de fiskevatten, som åborna hittills emot skatt innehaft och
nyttjat. Det har ej lyckats att konstatera, om den av Hammerdals Häradsrätts förskrivna
synen verkligen förrättats.

Beskrivningen av avvittringen 1782 – 1786 av Alavattnets nybygge upptar en åkerareal av
7 tunnland, 11½ kappland. Av denna areal kommer på gårds- och ladugårdstomt 7
kappland, åker 3 tunnland, 3½ kappland och åkerförland 4 tunnland, 1 kappland.
Jordmånen är sand- och mojord. Hemslåttern utgöres av åkerslåtter vid nybygget 2
tunnland, 11 kappland, som ge 2 lass hårdvallshö och uppodlingsland om 4 tunnland, 21
kappland, med 3 lass hårdvallshö. Utslåttern omfattar 95 tunnland, 6 kappland som ge 1
1/6 parmar hästfoder (1 parm=27 kubikalnar hö). Av utslåttern utnyttjar Ringvattnets
nybygge 23 tunnland, 14 kappland på Stormyren. Utbytet härav 5 lass starrfoder.
Humlegård kan anläggas och underhållas. Fisk idkas i Alavattnena med nät och not. Man
fångar till knappt husbehov gädda, abborre och mört. Nybyggarna ha kvarn till husbehov.

Per Johansson Halling, född 1723 i Lit och död 20 augusti 1810.

Hade en dotter vid namn Valborg Matsdotter född 1750, med dragonänkan Karin Nilsdotter i Grelsgård.

Han gifte sig den 13 oktober 1751 med Mereta Jönsdotter från Hillsand, född den 28 juni 1724, död den 26 maj 1808.

Parets barn var:

Lisken född den 22 augusti 1752

Jonas född den 18 januari 1754, död den 29 april 1812

Gunilla född den 16 mars 1755, död den 24 mars 1849

Anna född den 12 oktober1757, död den 9 oktober1744

Johan född den 12 juni 1759, död den 25 december 1837

Märeta född den 28 juli 1761

Maria född den 9 maj 1763, död den 28 april1782

Marta född den 1 april 1765, död den 27april1846

Kerstin född den 5 april 1768, död den 23 december 1843

Per född den 1 september 1770, död den 13 november 1774 av svullnad i kroppen.

Per Johansson Halling lämnade hemmanet till sonen Johan 1798. Vid arvskiftet samma år
uppgick boets värde till 156 riksdaler 38 skillingar, varav kom på hemmanet 33 rdr, 16 sk.

Per Halling hade två utomäktenskapliga barn. I oktober 1750 får Petter Halling en dotter
med dragonänkan Karin Nilsdotter i Grelsgård. Båda tjänade i Ströms prästgård. Eftersom
paret inte var gift hade ett brott begåtts, och saken togs upp på Hammerdalstinget i
november 1750. Där framgår att bägge är från Ström. Men där står också att Halling ”för
trij år sedan plichtat för lönskaläge”. I Hammerdals domböcker finns inget om detta mål,
varken 1746, -47 eller –48. Inte heller finns några böter införda vare sig i Ströms eller
Hammerdals kyrkoräkenskaper. I Lit finns ett lägersmål 1747, det rörde en Per Johansson i
Klösta, 17 år, som fått ett barn med en 30-årig piga. Båda tjänade i Lits prästgård.

En titt i Lits äldsta förhörsbok (1739 – 66) visa, att den enda Johan i Klösta är Johan Bagge.
På raden under står Lisa Klockhoff, men det framgår inte om de är gifta. Någon son, Per
finns inte heller antecknad, eftersom barnen i denna förhörsbok har en egen avdelning i
slutet av boken: Examinations – och Förteckningz Lista uppå Församlingens ungdom…
inrättat…1742. I denna del finns ingen Per Johansson, men bland husfolkets barn i Klösta
nämns Anna Greta Klockhoff och Petrus Klockhoff. I nästa husförhörslängd (1750 – 1790)
finns i Klösta: Inhyses Norv. Johan (född 1690, död 1765); Hustr. Lisa Klockhoff (född
1686, död 1769); d:r Anna Greta Johansd:r. I begravningsboken (Lit C:2) ser vi att Johan
Bagge hette Persson i efternamn.

Anna Greta Klockhoff är deras dotter – då borde också Petrus Klockhoff vara deras son…
Petrus Johansson – Per Johansson… Ingen av dem finns i Landsarkivets register över födda
i Jämtlands län, men eftersom det helt saknas uppgifter för Lit mellan 1727 och 1738, kan
de mycket väl vara födda där.

På gården Klösta bodde adjunkten Hans Oldberg, gift med madame Beata Klockhoff. Enligt
Hasselbergs supplement til Härnösands stifts herdaminne var Lisa Klockhoff dotter till
komminister Petrus Klockhoff i Lit, och syster till Beatas far, Salomon Klockhoff. Beata och
Petrus/Per var alltså kusiner…

Per Johansson dömdes till böter för lägersmålet, tio daler silvermynt, men han kunde inte
betala, varför böterna omvandlades till fjorton dagars fängelse vid Frösö fånghus. Därefter
flyttade han, i mars 1748, till Ström och tog tjänst som dragon på nr 93 i Hallen (nuv.
Hallviken) – därav namnet Halling. Samtidigt var han dräng i prästgården – precis som i Lit.
Kanske var flyttningen också ett slags straff, utdömt av familjen Klockhoff?

Adjunkt Hans Oldberg hade 1746 tillträtt en tjänst i Ström, under komminister Olaus
Waldberg, vilken han innehade till 1753. När Petter Halling fick sin första dotter i Ström,
Valborg, år 1750, antecknades Beata som dopvittne/fadder. Också för andra dottern,
Lisken, år 1752, stod Beata som fadder. När paret Oldberg – Beata Klockhoff fick en son,
Andreas, år 1750, stod dragon Petter Halling som en av faddrarna.

Petter Hallings dotter döptes till Valborg. Eftersom hon var född utom äktenskap gällde inte
de vanliga dopreglerna: hon döptes i stället efter moderns namn – Valborg Matsdotter.
Halling gifte sig 1751 med Märeta Jonsdotter från Hillsand. Deras första dotter döptes
(enligt reglerna) till ”Lisken”, ett ovanligt men ingalunda sällsynt namn. Lisken är – om man
får tro uppslagsboken – en diminutiv av Elisabet, ”vanlig bland allmogen på 1700-talet”. Och
att Lisa är en annan variant på Elisabet förstår nog de flesta.

Lisken Persdotter (Halling) är alltså döpt efter (E)Lisa(bet) Klockhoff.

Källor: Medlemsblad för Jämtlands släktforskareförening, Nr 57 april 1994.
            Strömsboken, häfte 1, år 1944.

            Strömsboken Alavattnet 1.