Risselås - Storön - Brattberget

Brattberget

Vy över Brattbergets gård runt sekelskiftet 1800/1900.

Bengta Jönsdotter

Min farfars farfars mor, Bengta Jönsdotter.

Den 20 november 1799 föddes Bengta, ”far Jöns Jonsson och Hust. Segrid Mårtensdotter i Storön”. Hon döptes den 24 november, enligt födelse- och dopboken var följande personer dopvittnen: ”Wittnen Sven Ersson, Per Ersson, Eric Ersson, Drag. Matts Grubb och Olof Mårtensson: Hust. Sara Olofsdotter, Magdalena Nilsdotter, Gunilla Ersdotter; Pig. Ingeborg Jonsdotter, sigrid Nilsdotter”. Dopvittnen valdes oftast inom släkten, dvs släktingar från faderns eller moderns sida. De skulle ta hand om barnet om något skulle hända föräldrarna.

Storön ligger i Sporrsjön på gränsen mellan Jämtland och Ångermanland. Bengtas far, Jöns Jonsson, hade övertagit gården efter sin far, Jonas Andersson vilken hade kommit dit (1792) som nybyggare från Öhn, Ström. Bengta hade 5 syskon: Jonas f. 1795, Anna f. 1797, Mårten f 1802, Anders f. 1805 och Brita f. 1808. Vid kontroll av husförhörslängderna ser man att Jöns och hans hustru Segrid döpt sina barn helt efter den tidens sed. Jonas är döpt efter farfar, Anna efter mormor, Bengta är ett litet frågetecken eftersom farmor hette Susanna (kan eventuellt vara så att de förkortade det till Anna), Mårten är däremot helt riktigt döpt efter sin morfar.

I husförhörslängden för Storön kan man utläsa att Bengta tog nattvarden för första gången den 24 augusti 1815. Hon läser någorlunda men har svagt begrepp om det hon läser. Jag kan se att hon kan Luthers lilla Katekes utantill, hon läser också huvudstycket av Swebiilii Förklaring samt de följande huvudstyckena. Nästa husförhörslängd visar att Bengta gifte sig 1823, Storasyster Anna gifte sig 1826, lillebror Mårten flyttade till Ångermanland och gifte sig där 1832.

Lysnings- och vigselboken i Ström berättar ”Contingentborgaren Sven Grönquist och bondedottren Bengta Jönsdotter på Storön vigde den 26 okt. 1823”.

Sven Mårtensson Grönquist, född den 24/5 1791, var son till klockaren Mårten Ersson Grönquist och hans hustru Ingeborg Svensdotter. Svens far gifter efter första hustruns död om sig med Gunilla Ersdotter.  Efter faderns död den 15/7 1823 övertog Sven gården i Risselås, vad jag kan förstå var de torpare, och efter giftermålet flyttade Bengta till sin man. Då kyrkboken för den här tiden är väldigt förstörd går det inte att se vilka barn eller övriga invånare som står med där.

Barnen som föddes i äktenskapet var:

Jöns , (döpt efter morfar) 1823, ”Född den 14 och döpt den 16 november. Far Contingentborg. Sven Grönquist och H. Bengta Jönsdr i Storön”.

Mårten, (döpt efter farfar) 1826, ”Född den12 och döpt den 17 decemb: Far Inhyses Swen Mårtensson Grönquist och Bengta Jönsdotter”.

Sven, 1828, ”Född den 26 och döpt den 31 augusti. Far Inh. Sven Mårtensson och H. Bengta Jönsdr. i Storön”.

Eric, 1830, ”Född den 13 och döpt den 17 januari. Far Inh. Sven Grönquist och Bengta Jönsdr. i Storön”.

Anders, 1832, ”Född den 24 November n.d. Confirm den 26 december. Far Inhyses Sven Grönquist och Hust. Bengta Jönsdotter i Löfberga”.

Segrin, (döpt efter mormor) 1835, ”Född den 19 april n.d. Confirm den 7 juni. Far L.B. sven Grönquist och H. Bengta Jönsdotter i Storön”.

Ingeborg, (döpt efter farmor) 1841, ”Född juli D. 18 nöddöpt Confirm D. 22. Far Contingent L. Bond. Sven Grönquist i Löfberga och Hust. Bengta Jönsdotter”.

Anders, 1843, ”Född Dec d 16 döpt d 14 jan 1844. Parent Inhy – Sven Grönquist i Brattberget och Hu. Bengta Jönsdotter”. Nionde barnet var:

Anna, 1846, ”född 25 sept. döpt 8de nov. Torparen Sven Grönquist och H. Bengta Jönsdotter i Prästgården”.

I en husförhörslängd för ”inhyses” i byn Risselås återfinns sedan familjen. Här finns två barn som inte hittades i födelse- och dopboken, nämligen Gunilla född 21/10 1837 och Jonas född 4/12 1839. Att Jonas är född tvivlar jag inte på, han är nämligen min farfars farfar! Den berättar också att familjen flyttar till Alavattnet 18??. Sen åter till Löfberga. Sonen Mårten ”inflyttad åter” 1840, sonen Eric var snickare och flyttar till Hafsnäset, sonen Sven ”skomakare till Jerfsand”. Då familjen får en son till som döps till Anders, börjar jag leta i dödboken för att se vad som hänt med den förstfödde sonen Anders. Han återfinns r 1843, där sägs han vara död den 8:de november och begravd den  3:dje december. Vidare står det att han var 10 år, 11 mån och 14 dagar vid sin död, det finns ingen dödsorsak angiven.

Nästa gång de hittas i en husförhörslängd återfinns de på Prästgården, 1847. Den talar om att dottern Anna gifte sig 1872 den 16 november och att dottern Sigrid flyttar till Alanäs. Sedan finns de kvar på Prästgården även från 1855, här får jag veta att Sven läser med färdighet, har svagt begrepp om det han läser, men läser i övrigt som sin hustru. Bengta däremot uppvisar ingen förändring i läsandet. Sonen Mårten gifte sig 1857 och flyttade till Alanäset, dit flyttar även sonen Jonas. Dottern Gunilla flyttar till Jerilvattnet. Dödboken från 1847 visar att Svens styvmor, Gunilla Ersdotter, dog som fattighjon.

Husförhörslängden från 1862, visar att dottern Anna är piga, hon flyttar till Hammerdal 9/11 1867. Sonen Sven gifter sig den 1 april 1855, Döttrarna Gunilla den 1/9 1863 och Ingeborg den 28/11 1868. Sonen Eric utvandrar till USA 1868. Vidare syns att Bengtas make Sven Grönquist dog den 29/11 1868.

I död- och begravningsboken står följande om Sven Grönquist: ”Döds månad Nov. dag 29 Begravning månad jan. dag 7. Torparen Sven Grönquist Prästbordet. 77 år 7 mån 28 dag. Dödsorsak ej utredd”.

Nästa husförhörslängd visar att Bengta bor som födorådstagare hos sonen Sven Svensson. Hon är med på förhör och tar nattvarden sista gången 1873. Husförhörslängden från 1876 visar att Bengta fortfarande bor kvar hos sonen, nu omtalad som ”modern”. I den sista husförhörslängden Bengta finns med i står hon som ”enka hos Landbonden Sven Svenson”.

Sista gången Bengta nämns är i död- och begravningsboken 1890. ”dödsmånad jan. dag 9. Begravningsmånad Febr. dag 2. Enkan Bengta Jönsdotter Prestbordet, 90 år 1 m. 19 dag. Dödsorsak ålderdom”.

Bengta Jönsdotter - en kvinna i Norra Jämtland

Ett människoöde i norra Jämtland inland

1800-talet brukar räknas som ett fredligt århundrade efter århundraden av krig. Bengta Jönsdotter föds i slutet av ett århundrade och kommer under sitt liv att uppleva ett nytt århundrade med många förändringar. Hon kommer också att vara med om sex kungars alla stridigheter, lagar och förordningar, även om de flesta inte kommer att påverka henne nämnvärt. Något som dock kan påverka de flesta är den grundlag som Sverige får år 1809, avträdelsen av Finland och Åland går nog de flesta helt förbi här. Bengta föds som nybyggardotter på en liten ö precis på gränsen mellan Jämtland och Ångermanland. Gränsstriderna om ön är över och den ligger nu i Jämtland, till kyrkan är det långt och de färdas troligen med båt när de ska dit. Hennes far är bonde, dvs han äger själv den mark han brukar.  Bengta och hennes syskon måste tidigt börja hjälpa till med allt som hör ett jordbruk och hushåll till. Sverige är ännu ett fattigt jordbrukarland, det ska dröja många år innan industrialiseringen på allvar slår igenom. Runt år 1815 sysselsattes ung 75 % av befolkningen i landet vid jordbruken. Här uppe i norr levde de flesta på vad jorden kunde ge. Med stora barnaskaror och relativt låg spädbarnsdödlighet blev befolkningsmängden i landet snabbt för stor för den åkerareal som fanns att tillgå. Nu kan man se att ”underklassen” växte, dvs soldater, torpare och lantarbetare, det är dessa som kallas ”den nya arbetarklassen”. Vanligt var att den äldste sonen, (på Storön delades gården mellan de två sönerna) fick överta gården och lösa ut sina syskon. De hade då att försöka få plats som drängar och pigor eller bli torpare hos någon bonde. Några försökte skaffa sig ett nybygge, men det var inte så lätt alla gånger. Den som övertog gården hade också sina föräldrar att försörja, de skrev oftast ett sk födorådskontrakt för att försäkra sig om försörjningen vid sin ålderdom. 1815 blir smittkoppsvaccineringen obligatorisk i Sverige, då var Bengta sexton år och husförhörslängderna visar att hon är vaccinerad

Under Bengtas uppväxttid fick hon som nittonåring uppleva att föräldragården brann ned. Enligt syneprotokollet gick olyckan till på följande vis: ”Då den vid Branden hemma warande hustrun Segrid Mårtensdotter förklarade, att sedan hon berörde dag om morgonen stilt sin Boskap, har hon någon stund derefter setat vid fähus spiseln, där blott några få brannar legat i eldstaden, hvarunder hon fick höra ett särdeles dån likasom åska, hvilket föranlät henne att gå ut, då hon blef varande elden komma från foderbodsröstet, dit gnistor från fähus skorstenen förmodas hafva af då varande blåst trängt in…”. En lite bit ur protokollet som visar på den katastrof som drabbade familjen. Av syneprotokollet framgår att troligen hela gården brann ner med inventarier, foder och djur. Det finns angivet hur många djur som innebrändes och hur mycket foder som förstörts i lågorna, här står även vilka hus som fanns på gården och vad det beräknades kosta att återuppföra dessa, inberäknat arbetskostnader. Värdet på det brunna uppges till 712:20:2, vilket skulle utgå i brandstod. Av vad jag kan utläsa av protokollet utgår ingenting för lösöret, försäkringen täcker ”bara” byggnaderna, djuren och fodret. Det här måste ha varit ett hårt slag för en familj med barn, även om de inte var små allihop.

Bengta var gravid vid äktenskapets ingång, vilket kunde ha fått konsekvenser för både henen och Sven. Det förkom att män och kvinnor straffades för sexuellt samliv före äktenskapet, sk ”lönskaläge”. Vanligast var att man talade om ”trolovningsbarn” som legitimerades genom äktenskapet. På landsbygden förekom sk nattfrierier, vilket var en slags förövning till äktenskapet…

Som gifta levde Bengta och Sven under väldigt knappa förhållanden, men de finns inte omnämnda i sockenstämmoprotollen under fattigvården. I Ströms kyrkliga årsbok skrevs en uppsats av Länsskogvaktare Per Jacobsson ” Om ecklesiastika Brattbergets tillkomst och tillblivelse”. När man läst berättelsen om nybyggets tillkomst och belägenhet, blir åtminstone jag imponerad av de människor som bodde där. Platsen beskrivs som ”föga inbjudande” och ”endast skogsstigar ledde från kyrkplatsen över Lövberga”. Kyrkplatsen låg i Ström, det är nu ca 3 mil om man åker landsvägen. Familjen hade att leva på jorden, fisket och jakten kunde ge dem. Om man dessutom betänker att Sverige hade flera perioder av missväxt under den första delen av 1800-talet, kan man förstå att det måste ha varit jobbigt att försörja en så stor familj. Några av sönerna kan ha arbetat vid flottningen för att hjälpa till med försörjningen, man flottade i Jerilån ner till Flåsjön och vidare ner till Vattudalen. Författare har inte fått fram vilket år nybyggarna flyttade dit, men tror att det var på 1830-talet. Nu vet vi att familjen bodde i Risselås åtminstone till år 1845, de finns uppförda på Prestbordet från år 1847. Det kan ha varit så att marken i Risselås också tillhörde kyrkan, men det framgår inte av kyrkböckerna. (Far och son var ju klockare) Här bodde alltså 12 personer på en plats som inte gav särskilt mycket vare sig i åker eller skog. Att barnadödligheten var låg visas här av att alla barnen utom ett når vuxen ålder.

Något som jag undrat över är var barnen gick i skolan? Rån 1842 har vi en lag om den Svenska Folkskolan, varje församling måste ha åtminstone en skola, fast eller ambulerande. Barnen kanske fick gå ner till Lövberga, ca 1 mil genom skogen. Sockenstämmoprotokollet visar att skolbygget 1850 i Ström blev uppskjutet pga missväxten. Enligt sockenstämmoprotokollet var även 1851 ett missväxtår i socknen. 1852 redovisades förvaltningen av understödet under föregående år. Det mest besvärliga med att dela ut säd och understöd var att allt skulle hämtas vid kusten i Sollefteå eller Härnösand. Många av de människor som utsågs till att sköta om skjutsarna hade inte tillgångar så att de kunde föda sig själva under färden fram och tillbaka. Kommunikationerna i Sverige byggs ut under 1800-talet, men här uppe i norra Jämtland fanns mest bara skogsstigar. Senare byggdes dessa om för att människor skulle kunna använda kärra. Ångbåtarna gör sitt intåg under detta århundrade, så även här. Ströms Vattudal trafikerades med ångbåtar, det var det lättaste sättet att ta sig fram.

Åren 1867 – 1869 var de sista stora missväxtåren i vårt land. De som redan var fattiga och hade svårt att klara sig, levde nu under stor missär. Isen låg kvar på sjöarna i Sverige, allmänt sägs att isen låg till midsommar och den första frosten kom i början av juli. Folket hade slut på salt, sill och annan fisk. Säden frös i nästan hela Jämtland och då inget foder fanns fick man även slakta boskapen. Den allmänna maten var vattvällingen, kokad av vatten och kornmjöl, som åts tre gånger om dagen. Hur Bengtas son Sven klarade att försörja sig, sin familj och sin mor när han övertog gården efter faderns dör 1868 syns som en gåta. (Svens familj bestod av far, mor och åtta barn) i ovan nämnda uppsats omtalas att familjen bodde i två små hus med tillhörande uthuslänga med ladugård. 1845 infördes lika arvsrätt för män och kvinnor. Hur det påverkade Bengtas barn vid delandet av farsarvet vet jag inte, något bouppteckningsprotokoll har jag tyvärr inte hittat. Dessa nödår ledde till en massiv emigration till Amerika, även om den inte var så stor i Norrland. Vanligast var att jordbrukets underklass, dvs torpare, drängar och pigor, samt söner och döttrar till småbönderna åkte iväg. Av Bengtas barn var det endast sonen Erik som emigrerade år 1868.

Under 1800-talet genomfördes en viktig jordbruksreform, nämligen laga skiftet, som innebar att man skapade sammanhängande åkermark till gårdarna. Detta påverkade inte folket i Brattberget, de hade sina små åkertegar runt omkring huset vid bergets kant. Skogsindustrin började få betydelse för skogsägarnas ekonomi, men det var även vanligt att skogsbolagen lurade av småbönderna skogen till en ringa penning. Här skapade i alla fall tillfällen till jobb inom flottningen och skogsbruket för dem som inte hade egen jord att försörja sig av.

Grannbyar växte upp genom nybyggarna som lovades gratis mark och 2 skattefria år. I början av 1800-talet kom en stor del av dessa nybyggare från Dalarna till Jämtlands skogstrakter. Men även från Värmland skedde en betydande inflyttning. Det finns många berättelser kvar om dessa människor som kom vandrande med barn, kreatur och allt sitt bohag. Man kan undra om de bytte ont mot ont!1847 åläggs kommunerna försörjningsplikt mot de fattiga, som tidigare nämnts hittades inte familjen i något protokoll för fattigvård. Något som vår Bengta fick uppleva var att hennes döttrar blev myndiga. 1858 blev alla ogifta kvinnor i Sverige myndiga vid 25 års ålder, 1884 blev de myndiga vid 21. Vad hon däremot inte får uppleva är det år när alla kvinnor i Sverige blir räknade som myndiga, 1921.

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

08.07 | 21:38

vad fina bilder

...
17.04 | 19:15

Intressant för våran adress i Finland är Böle (Rosala bölevägen 75 25950 Rosala Böle.

...
25.02 | 21:56

Min mamma hilda hedin och mammas tvillingbror helge hedin
födda den 4 april 1922

...
23.02 | 02:58

Intressant läsning!! Tror vi var i kontakt med varandra för flera år sen då jag hittade din bild på min farmor och farfar Albert Holmgren och Jenny Björklund.

...
Du gillar den här sidan